Det som hände idag måste vara det värsta jag någonsin varit med om, vilken panik man har haft!

Jag och Ella höll på att färga mitt hår, och precis när jag var klar med att skölja ur färgen och så.
Då ropar syster från vardagsrummet, och då tänkte jag att nu är det en kramp på G.
För annars brukar hon aldrig ropa på en.. (Hon har haft epilepci ända sen hon var liten.)

Hon ropade iallafall och sa att hon hade flimmer för ögonen, hon blir känslig mot ljus när hon krampar.
Jag vände hon på sidan så att hon skulle blunda och vila för då brukar det lägga sig.
Men gjorde det inte, jag ruskade på henne och då tecknade hon att krampen var på väg.
(För er som inte vet är hon döv och pratar teckenspråk)

Ella var med och jag förklarade för henne hur vi skulle göra, hon skulle hålla i systers ben och armar.
För hon blir så stel och rör sig hela tiden. Ella fick hålla i henne och jag fick ge hon medicinen i rumpan.
Då brukar det lugna ner sig på engång men det gjorde det inte idag och så fick jag lite panik.

Den lugnade ner sig men hon var fortfarande stel och hade ryckningar och när jag gett hon medicinen
tokspydde hon i soffan. Och hon var inte vid medvetandet, det var så himla hemskt.

Efter hon spytt ligger hon och gallskriker i soffan, får ingen kontakt med henne.
Hon hade blodsprängda ögon och skrek, jag kände smärtan innuti mig. Tårarnaa bara rann.

Jag ringde mamma och hon fick höra hur Emma lät, hon sa på engång att jag skulle ringa 112.
Dom skickade en ambulans på engång och det tog ca 5 min, så det gick snabbt.

Precis när dom kom fick man kontakt med Emma, hon var lite borta men hon förstod ändå vad man sa.
Ambulanförarna bytte kläder på henne och då kommer mamma och pappa hem.

Vi fick åka till akuten utifallat det skulle komma fler kramper eftersom dom var så starka.
Mamma åkte med i ambulansen, jag och Ella tog pappas bil och åkte efter. Pappa stannade hemma
och gjorde ren soffan som var full med spya. Att det just ska hända då jag är ensam hemma med en vän.

På sjukhuset tog dom blodprov och massa annat och det såg bra ut, vi fick åka hem som tur var.
Det fanns ingen anledning till att stanna kvar där, vi har bra uppsyn på henne här hemma.
Nu ligger hon i sängen och sover och allting är bra, vi får se hur hon mår imorgon.

Hon har aldrig haft en sådan stark kramp förut..
Det var riktigt hemskt, det värsta jag någonsin varit med om.

Jag måste tacka Ella som var till en sån stor hjälp.
Tack för att du hjälpte till skulle aldrig ha klarat det utan dig.♥